Om man tänker efter, så finns det troligtvis en hel del människor i sitt liv som man älskar. Men, om man tänker efter en gång till så finns det alldeles för många som inte kan älska sig själv. Jag är en av dom. Varför ska det vara så svårt att åtminstone tycka om sig själv? Och grejen med att man ska ta sig en titt i spegeln och upprepa det man tycker är bra hos en, det funkar inte.

Personligen så är jag fruktansvärt less och trött på att känna såhär, inte finna något bra med mig själv och jag börjar undra om man ska behöva känna så resten av sitt liv.

Låten till det här inlägget har gjort ett starkt intryck på mig och jag älskar den.

Jag saknar konserten med Kent. Det var inte så länge sedan, men jag längtar redan tills då kan jag få en ny chans att se dom. Från första stund då dom öppnade med låten Utan dina andetag så var jag fast. Jag blev fullkomligt såld. Jag hade aldrig tidigare sett dom live, bara lyssnat på dom i flera år och älskat dom.

Ett rus av ren lycka strömmade igenom mig och hjärtat slog så hårt att jag kunde känna varje slag. Det var helt ofattbart att jag stod där och att jag kunde se honom på riktigt, Jocke Berg. Han som skrivit dom där fantastiska, älskade texterna som jag kunnat lyssna på när jag varit som mest låg.

Tack för att ni existerar. 

Av vissa skäl så kom jag hem tidigare än tänkt. Men det gör inget, trippen till Ullared blev lyckad och nu har jag en hel del sömn att ta igen! Jag tog inte med mig kameran dit, men när jag väl kom hem så blev det lite bilder på vad som följde med mig hem;

hårspray i massor, facial scrub, deo, spegel, block, leggingsx2, strumpbyxor, underkläder, ögonfransböjare, kajalvässare, väska och en sak till älskling som jag inte tar med på bild utifall att han kollar!

ny klänning, topp, t-shirt och 2 linnen.

  mycket hårspray och annat..

  dekorerade handspegeln som jag köpte!

Jag har inte hunnit vara hemma så länge, men nu ska jag iväg igen! Lite längre bort den här gången. Fram tills slutet av veckan är jag i Falkenberg!

Hejdå så länge!   

 Jag kommer fortfarande inte överrens med datorn och kameran, men jag har ändå lyckats överföra ett par bilder i alla fall. Så, såhär såg det ut när jag var på Rotsidan förra helgen;

Eftersom att jag fortfarande har problem med att överföra mina bilder till datorn så slänger jag in ett filmtips så länge! En fransk film som utspelar sig 1968 och handlar om León. Den engelska titeln för filmen är "It's Not Me, I Swear!" (2008)

"Leon är tio år gammal, har massor av problem och en alltför livlig fantasi. Naturligtvis är det mamma och pappa som alltid kämpar, och dessa störande grannar som får tillbringa sommaren på stranden. Och så finns det Lea, den irriterande tjej som har alltid rätt om allt. Sommaren 68, när mamma bestämmer sig för att lämna allt bakom sig för att börja ett nytt liv i Grekland, är Leon beredd att göra något för att döda smärtan. Förstör grannarnas hus, bli en professionell lögnare och till och med, varför inte, bli kär i Lea. Tillsammans kommer de att övervinna smärtan av att växa upp när man känner sig övergivna."

  Byxdress från H&M.  

Jag har haft en jättefin vecka och det känns helbra att vi fick spendera den här veckan tillsammans. Det kändes som ett bra och nyttig steg för oss.  

Jag älskar dig, hjärtat.