Blyga människor har också en röst. Vi vill också kunna höras ibland.

Ibland när man ger någon allt, allt man är och hoppas på att få samma tillbaka.. Hoppades man på för mycket då?

Utseende kan vara ett känsligt ämne, eller hur? Och något som jag tycker är viktigt är att då tänka efter mer än en gång på vad man säger till andra ibland. Att höra någon säga att dom tycker att dom har för tjocka lår t.ex och sedan sitta bredvid och veta att man själv har lite större än deras, det är jobbigt. Jag tror absolut inte att folk menar någonting illa mot någon annan, men i alla fall. Man måste tänka på att det finns dom som kan ta åt sig, även om det är en själv som man pratar om. 

Jag har inte bloggat på evigheter och efter kommentarer från min vän Jenny om att jag borde blogga, så tänkte jag att det är väl dags för det!

Så vad har hänt på senaste tiden? Jo, jag har haft fullt upp kan jag lova! Mycket repande inför vår 80-tals show som är imorgon! Känner en stark blandning mellan spänning och nervositet inför det. Men jag hoppas på att bara kunna slappna av och ha kul där uppe på scenen!

Övrig tid så har jag pluggat och umgåtts med mina vänner. Helgen som nyligen var så tillbringade jag lördagskvällen hos Tove med filmkväll tillsammans med några klasskamrater. På söndagen var jag på bio med Sandra i Långsele och sov över där. Det var länge sedan man satt uppe och pratade sådär mycket till ett på natten!

Jag hade alltså en superbra helg helt enkelt!

Vi hörs när vi hörs.

   Ta aldrig någonting för givet.
Var rädd om det du har.

Vi var bäst igår! Tack tjejer! Och tack för allt stöd. Jag var jätte nervös igår, men det gick bra! Någon miss blev det, men vem tänker på det? Jag ska sluta att vara så kritiskt mot mig själv. Jag gjorde det bästa jag kunde och det kändes bra!

Idag så borde jag egentligen plugga en massa, men jag ska iväg och träffa Tove istället!

bild från 2009.

Bilden är från den gången då jag sjöng karaoke tillsammans med jenny på båtkryssningen.

It's my life,
It's now or never.
I ain't gonna live forever,
I just want to live while I'm alive.

Jag vet hur det är att känna att man inte passar in. Jag upplevde det väldigt tidigt faktiskt. Och jag har tusen gånger om önskat och velat vara någon annan. Jag kan känna så än idag. Och jag tror att jag kommer fortsätta att känna så ibland.

När vi hade möte idag med min klass så kom orden "självkänsla" och "självförtroende" upp ett antal gånger. Flera gånger så kände jag att jag bara ville gråta och försvinna därifrån. Jag känner att jag är mitt i en jobbig period nu igen. Då allt bara är för mycket och då jag verkligen kan önska att jag var någon annan. Men jag är jag helt enkelt. Oavsett om jag vill det eller inte.