Jag var ute och promenerade när det regnade som värst. I mina fina blå stövlar och med mitt fina prickiga paraply. Därefter cyklade jag i minst en kvart på träningscykeln hemma och jag avslutade med några situps. Pappa frågade om jag hade feber eller någon annan sjukdom.

Men jag var bara ganska så pepp. Ett tag. Tillräckligt för allt det där. (Inget jag sysslar speciellt mycket med i vanliga fall direkt, haha)

Men i kvällens inlägg så vill jag säga tack till någon. Till min kusin Malin!  

Jag vet att hon älskar Kent lika mycket som mig.